FAQ
Frågor och svar om Vildriket
Tack för att du är engagerade i djuren och vår verksamhet. Vi vill vara tydliga och transparenta med vårt arbete och har därför samlat en del av de frågor vi får om vår verksamhet och djuren i parken på den här sidan.
Allmänna frågor
Vildriket är en privatägd vildmarkspark som grundades 1992 i Järvsö, då med namnet Järvzoo. Parken är byggd mitt i Hälsingeskogarna på djurens villkor och i en för djuren naturlig miljö anpassad för att ge de goda förhållanden. Vi håller ett 20-tal olika nordiska djur. Drygt 80% av djuren i parken har någon typ av hotgrad och omfattas av olika bevarande- eller åtgärdsprogram. Djuren i parken fungerar som en stödpopulation för de vilda populationerna.
Moderna djurparkers syfte är inte, som förr, att underhålla människor. Vårt främsta syfte är idag att bevara hotade arter som har försvunnit eller riskerar att försvinna från naturen, samt bidra till forskning, sprida kunskap om djur och natur och skapa engagemang för miljöfrågor.
Moderna djurparker har flera viktiga uppgifter
- Att hålla hotade arter som fungerar som stödpopulationer för de vilda populationerna. Det finns flera djurarter som skulle varit utdöda i naturen om det inte var för djurparkernas arbete, till exempel visent, Przewalskis vildhäst och kalifornisk kondor.
- Öka människors kunskap och engagemang för biologisk mångfald.
- Djurparker möjliggör forskning. Mycket av den kunskap vi har om vilda djur kommer från forskning i djurparker. Att bättre förstå djur och natur är avgörande för en hållbar framtid.
- Många djurparker bidrar också till bevarandearbete i det vilda genom olika naturvårdsprojekt. Globalt sett är djurparker en av de största bidragsgivarna till naturvårdsprojekt med över 350 miljoner dollar per år. Pengarna kommer från biljettintäkter, donationer och djurparkernas intjänade medel.
Det ställs samma krav på svenska djurparkers djurhållning som på all annan svensk djurhållning. Alla som håller djur ska utgå från djurens behov och naturliga beteenden.
Alla djurparker måste godkännas av Länsstyrelsen innan de tas i bruk och kontrolleras regelbundet. Det finns omfattande regler om hur stora utrymmen olika djurslag ska ha och hur utrymmena ska vara utformade samt att personalen har rätt utbildning. Alla djurparker ska också ha både veterinär och zoolog knuten till sig.
För den intresserade finns mer information på jordbruksverket.se
Vildriket är medlem i SDF, (Svenska Djurparksföreningen) tillsammans med 20 andra djurparker, akvarier och tropikhus. Vi är även medlem i EAZA (European Association of Zoos and Aquaria). Både SDF och EAZA är kravställande organisationer som ställer höga krav på sina medlemmar.
Genom dessa organisationer ingår vi i ett nätverk av globalt naturvårdsarbete.
Planering och samordning leds av stambokshållare och artkoordinatorer. De bistår medlemmar med information och skapar kontaktytor för att djur ska kunna flytta mellan olika medlemmar. Allt baseras på stambokhållarnas och artkoordinatorernas vetenskapligt baserade populationsgenetiska arbete med stamböckerna, så att bästa möjliga matchningar mellan olika djurindivider kan göras.
Att möta djuren i Vildriket bidrar ofta till många funderingar. Vår strävan är att ett besök ska öka engagemanget och nyfikenheten att lära sig mer om djur och natur såsom hur arternas naturliga miljöer ska kunna återhämta sig, så att alla djur ska kunna leva i det vilda. Men för att det ska bli så behöver vi människor också bli bättre på att ta hand om jorden och våra gemensamma resurser.
Ett besök hos oss innebär också att man direkt bidrar ekonomiskt till vårt viktiga bevarandearbete.
Vildriket jobbar med ett 20-tal nordiska djur. Drygt 80% av djuren i parken har någon typ av hotgrad och omfattas av olika bevarande- eller åtgärdsprogram eller andra engagemang som ska hjälpa dem. Djuren i Vildriket fungerar som en stödpopulation för de vilda populationerna. Genom vårt bevarandearbete minskar vi riskerna för att ett djur som exempelvis är en nyckelart försvinner helt.
Några av de djur som ingår i vårt fördjupade bevarandeprojekt är myskoxe, fjällräv, vitryggig hackspett, berguv, skogsvildren samt varg.
Utbildning är ett av de viktigaste uppdragen för en djurpark och det sker på flera olika sätt. I djurparken får man som besökare ökad kunskap om arter, ekosystem och miljö. Genom att besökare får möjlighet att se våra djur, ta del av hur de lever, blir vår roll folkbildande.
Vildriket är medlem i SDF och tillsammans besöks medlemsparkerna av omkring nio miljoner människor varje år. Av dem deltar över en miljon på aktiviteter med parkernas personal. 62 000 elever från förskola till gymnasium genomför pedagogiska program och nära 30 000 personer besöker parkerna för bokade event. Tillsammans besitter vi stor kunskap om världens arter, de komplexa ekosystem de lever i och hur de kan bevaras för framtiden.
Ja absolut. Vildriket har genom årtionden byggt upp en bred kunskapsbas men många frågor är fortfarande obesvarade. Sådana informationsluckor försvårar för naturvårdsarbete i fält, men genom det vi lär oss i djurparker har kan vi sätta in lämpliga åtgärder på plats i naturen. Vi deltar även i flertalet studier kring våra arter. Det kan t.ex. vara beteendestudier eller att samla in information för viltförvaltningen. Studierna bedrivs både i parken och i det vilda.
Djurparker har sedan antiken fram till början av 1990-talet i mångt och mycket fungerat på ungefär samma sätt: vilda djur fångades in för att visas upp. På FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 förändrades djurparkers huvudsakliga syfte drastiskt och utvecklingen mot att bli bevarandeinstitutioner tog fart på allvar. Stamböcker och bevarandeavelsprogram har sedan dess skapats för många av de befintliga djurparkspopulationerna.
Många arter har funnits i djurparker i många generationer, från tiden då vilda djur fångades in. Idag tas inga djur från naturen, förutom om det handlar om akuta situationer. Akuta åtgärder kan krävas om antalet individer i naturen är så pass få att arten sannolikt kommer att utrotas helt.
Genom de olika bevarandeavelsprogrammen “köper vi tid” för hotade arter och djurparkspopulationerna fungerar som ett stöd och reserv för de vilda populationerna.
Det finns även viltfödda individer i djurparker som räddats från den illegala handeln. Vilda djur (t ex upphittade djurungar) som omhändertas av myndigheter kan tillfälligt, eller vid beslut baserade på djurskydd, under längre tid placeras i djurparker. Vildriket har ett antal ugglor som är placerade i parken efter polistillslag.
En art som inte är hotad idag kan vara hårt drabbad imorgon. Genom avelsprogram och upprättandet av stamböcker kan djurparker minska artens sårbarhet och bedriva ett långsiktigt bevarandearbete.
Det finns också arter som är symboler för en viss naturtyp eller ett visst ekosystem, som i sin tur kan vara hotat. Det finns ett stort värde i att hålla sådana arter i syfte att sprida kunskap om naturtypen/ekosystemet och skapa engagemang för bevarandet av det.
Djurparker har dessutom, genom att hålla olika arter, bidragit till ökad kunskap om djur som är svåra eller rent av omöjliga att studera i naturen vilket har en betydande roll för både forskning och bevarande.
Djurhållning och djurvälfärd
Djurens välmående har högsta prioritet för oss i Vildriket. Våra utbildade och dedikerade djurvårdare möter djurens biologiska behov utifrån beprövad erfarenhet och professionalitet
Livet i en djurpark innebär vissa inskränkningar för djuren, men det betyder samtidigt att djuren skyddas från bland annat svält, sjukdomar och rovdjursangrepp. Ett liv i naturen har också sina inskränkningar och kan, för den enskilda individen, vara väldigt hårt. Till exempel begränsas djur i naturen av territoriella gränser, tillgången på föda, samhällsutbyggnad, fragmentering av livsmiljö och sökande efter skydd mot väder och vind. Väl anpassade anläggningar och kompetent skötsel tillsammans med miljöberikning borgar för en god djurvälfärd.
Djurparker kan aldrig helt efterlikna livet i naturen, men djuren hålls i miljöer som så långt det går efterliknar deras naturliga livsmiljö. Djurhållningen och skötseln utgår också från varje arts specifika beteendemässiga och fysiologiska behov.
Djurvälfärd är ett komplext ämne. Att ett djur kan röra sig till synes obehindrat i naturen innebär inte per automatik att djuret har en hög välfärd, på samma sätt som att djur i djurpark per automatik inte har en låg välfärd. Välfärd är ett relativt begrepp som kan variera på en skala och en egenskap hos en individ, inte en population. Välfärden hos en individ beror på flera olika faktorer, bland annat hälsotillstånd/sjukdom, stress, om djuret kan utföra naturliga beteenden och dess möjligheter att få utlopp för naturliga behov. Både ett liv i naturen och ett liv i djurpark är på gott och ont.
Det ökade hotet mot såväl djur som deras naturliga livsmiljöer gör djurparkspopulationerna essentiella för bevarandet av den biologiska mångfalden. Att hålla djur innebär ett enormt ansvar för att se till att djuren lever bra liv.
Att släppa ut djur som inte får plats i djurparker i naturen är sällan ett alternativ. Det beror främst på att djurens livsmiljöer i naturen har försvunnit – skogar har avverkats, våtmarker torrlagts, ängsmarker bebyggts etc. Det finns alltså ingen plats där tidigare djurparksdjur kan släppas ut och överleva.
I de fall djurparksdjur kan släppas ut i naturen måste en rad kriterier vara uppfyllda: Området måste vara skyddat och hoten som gjort att arten är rödlistad måste ha eliminerats eller kontrollerats. Det krävs också politiska tillstånd, stora ekonomiska resurser och samarbete med lokalbefolkning och organisationer i området. För några arter finns projekt där djur släpps ut i naturen, men det krävs ett långsiktigt arbete för att komma dit.
Att hålla djur i djurpark idag förutsätter att man så långt som möjligt efterliknar livet i naturen. Att para sig, föda ungar och ta hand om dem är för de flesta arter ett naturligt och grundläggande behov som också ger djuren ett aktivt och rikt liv. Jordbruksverkets föreskrifter och SDF:s etiska regler ålägger djurparker att erbjuda djuren möjlighet att föröka sig. Detta resulterar i att det precis som i naturen föds ungar. I naturen utsätts alla arter för olika former av selektion, vilket gör att endast ett fåtal ungar överlever. De gynnsamma förutsättningarna i djurparker gör att överlevnadsgraden är betydligt högre där än i naturen.
Detta kan sammantaget innebära att djurparker behöver reglera antalet djur. I möjligaste mån placeras djuren i andra parker genom koordinerade avelsprogram eller andra typer av samarbeten.
De djur som inte kan omplaceras kan behöva avlivas på grund av platsbrist. När det gäller ungar strävar djurparkerna efter att tidpunkten för avlivning är biologiskt riktig, d v s när ungarna skulle ha stötts bort från eller lämnat sin flock i naturen.
Skulle detta ske så bidrar vi när det är möjligt med delar av djuret till olika forskningsprojekt genom att ta olika prover och skickar materialet vidare för analys eller genetiskt material till en biobank. Det kommer att ha en betydande inverkan på framtida bevarandearbete och forskning.
Vildrikets främsta mål är att varje djurindivid ska leva ett fullgott liv utifrån artens/individens biologiska förutsättningar. Avlivning sker på det mest humana sätt givet de för tillfället specifika förutsättningarna.
Hos oss föregås beslut om avlivning alltid av etiska diskussioner och ett systematiskt antal överväganden som involverar artkoordinator, zoolog, veterinär och djurvårdare.
Det är viktigt att komma ihåg att överproduktion är en naturlig process. Det är naturens sätt att öka chanserna för vissa individer att gynnas i evolutionära och i naturen normalt sett självreglerande funktioner. Det är hela grunden för biologi och utveckling av arter.
Vi har många olika arter och därmed en stor skillnad i foderbehov. Därför är foderstaten anpassad specifikt för arten och individen. Rovdjuren äter kött och det köper vi av ett lokalt slakteri. Vi har även tillstånd och möjlighet att utfodra med egna djur till våra rovdjur. Klövdjuren äter lokalt hö från en gård i närheten samt viss del klövdjursfoder från lokal kvarn. Till rovfåglarna köper vi foder av ett företag som är specialiserade på just den typen av foder.
Vi har ett löpande arbete tillsammans med en nutritionsexpert för att hela tiden optimera djurens olika foderstater.
När djur avlivas är det pga. olika orsaker. Sjukdom, skada eller ålder kan göra att djuret inte längre kan leva ett funktionellt liv med en god välfärd. I sådana fall avlivas djuret av djurskyddsskäl.
När det inte finns plats för ett djur i den egna djurparken söker man främst efter ett nytt hem i andra djurparker. Om djuret, trots alla ansträngningar, inte går att omplacera kan beslut om avlivning tas. En sådan avlivning sker i djurets hemmiljö, ofta genom en inledande sedering där djuret får somna in under trygga förhållanden. Skulle detta ske så bidrar vi när det är möjligt med delar av djuret till olika forskningsprojekt genom att ta olika prover och skickar materialet vidare för analys eller genetiskt material till en biobank. Det kommer att ha en betydande inverkan på framtida bevarandearbete och forskning.
Vildrikets främsta mål är att varje djurindivid ska leva ett fullgott liv utifrån artens/individens biologiska förutsättningar. Avlivning sker på det mest humana sätt givet de för tillfället specifika förutsättningarna.
Hos oss föregås beslut om avlivning alltid av etiska diskussioner och ett systematiskt antal överväganden som involverar artkoordinator, zoolog, veterinär och djurvårdare.
Säkerhet
