Skogsvildren

Skogsvildrenen är gråbrun på sidorna med ljusa ben. Den är betydligt större än tamrenen – en stor tjur kan väga upp till 180 kg. Mankhöjden är cirka 20–30 centimeter högre än hos tamrenen, och skogsvildrenen har dessutom längre ben och större klövar, vilket gör det lättare för den att ta sig fram i djup snö utan att sjunka.

Renen är det enda hjortdjuret där både hanar och honor har horn. Hanens horn är dock betydligt större än honans. Båda könen fäller sina horn varje år, men vid olika tidpunkter: hanen tappar sina horn under vintern, medan honan behåller sina längre – oftast till omkring en vecka efter kalvning.

Skogsvildrenens horn är inte lika vida som tamrenens, vilket tros bero på att de måste kunna navigera smidigare mellan trädstammarna i skogen.

Under sommaren äter skogsvildrenen främst sly, örter och gräs. Vintertid består huvuddelen av födan av renlav, som växer under snön. Med hjälp av sina stora klövar gräver renen fram laven ur snötäcket. Den betar också hänglavar som hänger från träden.

När marken täcks av en isskorpa blir det svårt för renarna att nå sin föda. Detta inträffar allt oftare på grund av klimatförändringar, där vädret växlar mellan kyla och töperioder.

Skogsvildrenen vandrar mellan vinterbetesmarker i skogen och sommarbeten på fjället, beroende på årstid och tillgång på föda.

Ordning: Partåiga hovdjur (Artiodactyla)

Familj: Hjortdjur (Cervidae)

Vikt: 60-200 kg

Storlek: 90-140 cm i mankhöjd. 150 – 230 cm i längd

Parningstid: På hösten

Dräktighetstid: Brunsten sker på hösten och kalvarna föds i maj

Ungar: Normalt 1 kalv

Livslängd: 15-20 år

Det latinska namnet: Rangifer tarandus fennicus

Skogsvildrenspillning består av små, mörkbruna, ovala eller runda kulor, liknande älgspillning, men betydligt mindre. Spillningen ligger ofta i grupper eller högar och kan hittas både på skogsmark och fjällhedar, särskilt längs vandringsvägar och betesområden.

Samernas namn på en rentjur (hanren) är sarv, och på en renko (honren) är det vaja. Vajor och deras kalvar går i flockar som kan variera i storlek under året, medan fullvuxna tjurar oftast lever ensamma under större delen av året.

Under brunsten ansluter tjurarna till flockarna med honor. En vuxen tjur kan då para sig med flera vajor under denna period.

Brunsten infaller på hösten, och kalvarna föds i maj. Under kalvningstiden är renarna ofta på vandring mellan olika betesmarker, vilket gör det avgörande att kalvarna snabbt kommer upp på benen – de måste kunna följa med sin mor direkt efter födseln.

Upplev Nordens vilda djur i deras naturliga livsmiljöer. Välkommen till vildmarken.

Renen vandrade in i Skandinavien för omkring 10 000 år sedan, när inlandsisen drog sig tillbaka. Under lång tid var vildrenen – den odomesticerade formen av ren – ett viktigt bytesdjur för människan. Så småningom började vi även tämja renen, vilket ledde till den domesticerade tamrenen som hålls av samer än i dag.

Den svenska skogsvildrenen, en vild och mer skogslevande variant av renen, fanns kvar i landet ända fram till slutet av 1800-talet, då den försvann helt. I dag finns inga vilda renar kvar i Sverige.

Däremot finns omkring 250 000 tamrenar i landet, främst i norra Sverige. Dessa är en domesticerad form av fjällrenen och hålls av renskötande samer. Tamrenarna lever fritt över stora områden, men tillhör olika samebyar.

Skogsvildrenar finns i dag närmast i Finland, där man arbetar med att återetablera livskraftiga vilda populationer. På andra håll i världen lever vilda renar fortfarande i tundraområden på norra halvklotet, bland annat i Nordamerika, norra Europa och Asien.

Ditt stöd gör skillnad för djur som fjällräv, berguv, skogsvildren, myskoxe och andra hotade arter– både här i parken och i det vilda.