Fjälluggla

Fjällugglan känns igen på sin vita fjäderdräkt med svarta prickar. Honan är kraftigare tecknad än hanen, som med åldern blir allt ljusare – äldre hanar kan till och med bli nästan helt vita. Vingspannet är imponerande och kan nå upp till 150 centimeter.

Boet placeras på marken, ofta på en liten upphöjning som ger god överblick över omgivningen och möjliggör spaning efter byten.

Under äggläggning och ruvning är vissa fjällugglepar mycket känsliga för störningar. Även mindre närvaro på 200–500 meters avstånd kan leda till att boet överges. Långvariga besök i ett fjällugglerevir under denna period kan därför störa häckningen allvarligt.

Fjällugglan lever i par, men det är honan som ensam ruvar äggen. En kull består vanligtvis av 4–8 ägg, men kan i goda år innehålla upp till 14. Äggen läggs med några dagars mellanrum och kläcks i samma takt, vilket gör att ungarna blir olika stora. De sist kläckta ungarna får minst chans att överleva om födotillgången är begränsad – ett sätt för arten att anpassa kullstorleken efter tillgången på föda.

Vid födseln är ungarna blinda, men öppnar ögonen efter cirka fem dagar. De lämnar boet vid 15–20 dagars ålder och blir flygfärdiga efter 50–60 dagar. Några veckor senare är de redo att klara sig själva.

Ordning: Fågel (aves)

Familj: Ugglor (strigiformes)

Storlek: 53-65 cm lång och ett avstånd mellan vingspetsarna på 125-150 cm.

Vikt: 1,2-2,5 kg

Fortplantning: Boet placeras på marken, ofta på en upphöjnad. Kullstorleken varierar mellan 3 och 14 ägg, vanligast är dock 4-8 ägg

Ungar: Ungarna lämnar boet efter 15- 20 dagar och är flygfärdiga vid 50-60 dagars ålder. Några veckor senare är de självständiga

Ålder: ca 25 år

Det latinska namnet: Bubo scandiacus

Fjällugglan äter främst smågnagare, men också fåglar, harar, ripor och änder.

Fjällugglan förekommer inte längre som häckande art i Sverige och klassas i den svenska rödlistan 2025 som nationellt utdöd (RE). Det innebär att arten saknar en etablerad och reproducerande population i landet, även om enstaka individer kan uppträda tillfälligt.

Tidigare häckade fjällugglan i Sverige under vissa år när tillgången på föda, framför allt lämlar, var god. Arten är känd för sina långa förflyttningar och kan röra sig mellan Skandinavien, Sibirien och Nordamerika i jakt på områden med gynnsamma häckningsförhållanden.

Den europeiska populationen, inklusive Grönland, uppskattas till mellan 1 400 och 5 500 par, med tyngdpunkten i norra Ryssland och på Grönland. Samtidigt tyder observationer på att den globala populationen kan vara mindre än man tidigare antagit.

Fjällugglan är starkt beroende av tillgången på lämlar, och variationer i dessa bestånd påverkar artens möjlighet att häcka. Klimatförändringar och ökande instabilitet i de arktiska ekosystemen påverkar både födotillgång och livsmiljöer. I dagsläget bedöms därför förutsättningarna för en återetablering i Sverige som begränsade.

Upplev Nordens vilda djur i deras naturliga livsmiljöer. Välkommen till vildmarken.

Ditt stöd gör skillnad för djur som fjällräv, berguv, skogsvildren, myskoxe och andra hotade arter– både här i parken och i det vilda.

Vildriket är med i det Europeiska avelsprogrammet för hotade arter (EEP) för fjällugglan. Det syftar till att samordna avelsverksamheten för hotade arter som hålls i europeiska djurparker. Genom samordning vill man kunna etablera och hålla sunda populationer av dessa arter vilket är viktigt i djurparkernas alltmer betydande roll inom bevarandearbetet. Avelsprogrammet är underställt Europeiska djurparksföreningen EAZA.