Däggdjur

Brunbjörn

Ursus arctos

Björnen är Sveriges största rovdjur men trots att björnen räknas som ett rovdjur äter den faktiskt mer bär och växter än vad den äter kött. Björnen tycks alltid ha fascinerat oss människor och få djur har en sådan stor plats i vår kultur. Den dyker upp i våra sagor, sånger, ordspråk, ortsnamn och som tilltalsnamn. Och hur många har inte haft en gosedjursbjörn i sin säng?

Brunbjörnens utseende

Brunbjörnen är svår att blanda ihop med andra djur både till form och storlek. Brunjörnen är det största rovdjuret som finns i Sverige, men alla björnar blir inte jättestora. En stor hane kan väga över 300 kg, men en liten hona kan å andra sidan väga omkring 60 kg. Färgen på svenska brunbjörnar varierar från ljust brun till mörkbrun, nästan svart.

Brunbjörnen är släkt med andra björnarter såsom panda, isbjörn och svartbjörn. En björn väger 60-350 kg.

En tunn linje

Så ser brunbjörnens spår ut

Björnspåren mäter ca 18-26 cm.

Björnen lämnar efter sig rejäla spår med fem tydliga tår. Bakfoten är större än framfoten. Andra spår efter björnar är rivmärken i träd, upprivna myrstackar och spillningen som under hösten innehåller stora mängder bär.

En tunn linje

Ordning: Rovdjur (carnivora)

Familj: Björndjur (ursidae)

Vikt: 60-350 kg. Hanar – upp till 350 kg (i Sverige). Honor – upp till 160 kg (i Sverige)

Storlek: Mankhöjd 90-150 cm, längd 170-280 cm

Livslängd: Ca 25 år (i det vilda), max cirka 50 år

Brunst: Infaller i maj – juni

Dräktighetstid: Är normalt 7-8 månader efter parningen, men den egentliga fosterutvecklingen är 2-3 månader (s.k. fördröjd inplantation)

Ungarna: Föds i januari – oftast – och är normalt 1-4 stycken. De föds under vintervilan i idet och väger inte mer än 3-4 hekto vid födseln

Det latinska namnet: Ursus arctos

Vad äter brunbjörnen?

Brunbjörnen är ett rovdjur men hälften av dess föda består av växter och bär. En fjärdedel består av kött, oftast älg- eller renkalvar, och en fjärdedel består av myror och larver. Det är sockret, och energin, i bären som gör att de kan äta sig feta innan de lägger sig för att sova. På vintern äter och dricker björnen inget alls, utan lever på de energireserv som de har skapat. Under denna period kissar och bajsar de inte heller.

Under sensommar och höst kan en björn äta upp mot 250 000 bär varje dag.

En tunn linje

Brunbjörnens levnadssätt och ungar

Björnen parar sig på sommaren och ungarna föds sedan mitt i vintern i idet, oftast 1-4 stycken. Dräktigheten är inte så lång som den verkar utan de befruktade äggen flyter runt i livmodern innan de fäster och fostret börjar utvecklas.

När ungarna föds är de små som ekorrar, blinda och döva, men de får fet mjölk av sin mamma och de växer snabbt.
Björnar lever inte i flock, utan honan tar själv hand om ungarna som stannar i ett eller ett par år.

En björnhane parar sig oftast med flera honor – och en hona med flera hanar. Om en hane möter en hona som han inte känner igen är risken stor att han försöker döda hennes ungar för att själv få chans att para sig med henne. Därför brukar ungarna klättra högt upp i ett träd om en okänd hane närmar sig.

Familj i parken

Besök djuren i
Vildriket

Upplev nordens vilda djur i deras naturliga livsmiljöer. Välkommen till vildmarken.

En tunn linje

Brunbjörnens historia i Sverige

Människan har alltid fascinerats av björnen och de flesta av oss nu levande människor har vuxit upp med en nalle i sängen. Tilltalsnamnet Björn och många ortsnamn vittnar om att björnen har funnits med länge i vår historia. I den samiska kulturen har björnen setts som helig och efter en lyckad björnjakt hedrades björnen genom en stor fest och en speciell ”begravningsritual”. Uttrycket ”stark som en björn” visar på vår respekt för djurets styrka – en styrka som man förr i tiden trodde att den som lyckades döda en björn nedärvde. Människan har troligen också alltid jagat björnen, dels för köttets skull men också för pälsens skull. Björnjakt skedde länge med spjut, men senare kom fällor, gevär och gift också att användas. Under 1800-talet och början av 1900-talet blev jakten så intensiv att björnen till slut nästan var helt utrotad. 1928 fridlystes den och den har sedan dess ökat. I dag uppskattar man björnstammen till nära 3000 individer. Björnens utbredningsområde är mellersta och norra Sverige.

Björnen angriper ibland våra tamdjur, såsom får och kor. De kan också göra skada på biodlingar och gröda. Störst problem orsakar den dock i renskötselområdet där den i vissa samebyar tar en stor andel av renkalvarna varje år. Men björnen för också med sig möjligheter! Vår fascination för björnar är stor och många, både svenska och utländska turister besöker björngömslen där de kan tillbringa natten och spänt invänta björnar som kan fotas och ge oförglömliga naturupplevelser. Idag bedrivs en hel del forskning på björn. Dels bedrivs forskning om björnen som art och hur den påverkar oss människor, men också forskning om hur björnen fungerar fysiologiskt. Hur björnen kan ligga stilla utan att få liggsår, hur den kan äta sig fet utan att få hjärt- och kärlsjukdomar eller varför den inte får skört skelett under vintersömnen är sådant som intresserar människan att veta – och det är något som skulle kunna appliceras i sjukvården.

En tunn linje

Vanliga frågor om björnen

Björnen är oerhört snabb på kortare sträckor – betydligt snabbare än någon människa. Björnen kan springa upp mot 65–70 km/h
Dräktighetstiden är normalt 7-8 månader efter parningen, men den egentliga fosterutvecklingen är 2-3 månader, så kallad fördröjd inplantation. Dräktigheten är därför inte så lång som den verkar utan de befruktade äggen flyter runt i livmodern innan de fäster och fostret börjar utvecklas.

I Sverige – mellersta och norra Sverige, med långsam spridning söderut. Björnstammen i Norge är betydligt svagare än den svenska, medan den är starkare i Finland. Idag finns det ca 2 900 björnar i det vilda, enligt den senaste björninventeringen från 2017. Vart femte år genomförs en nationell beräkning av den totala björnpopulationen i Sverige.

Över de sista tre generationerna har björnstammen växt, även om den skjutits ner något sedan toppen 2008. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Läs mer om bedöming av arter på Artdatabankens hemsida

Björnen är ett rovdjur men hälften av dess föda består av växter och bär. En fjärdedel består av kött, oftast älg- eller renkalvar, och en fjärdedel består av myror och larver.
Den vanligaste dödsorsaken hos björnungar är att de blir dödade av främmande björnhannar.
De svenska brunbjörnarna väger mellan 60-350 kg. Hanar upp till 350 kg och honor upp till 160 kg.
Björnen sover i nästan ett halvår, men den ligger inte i dvala. En björn som sover går alltså att väcka.

Statistik visar att björnar mycket sällan angriper människor. Faktum är att folk som rör sig på ”vanligt sätt” i skogen eller som pratar, visslar och skramlar med bärhinkar får mycket sällan se vilda björnar i skogen.

De flesta möten som väl sker mellan björn och människa går lugnt till. Björnen avlägsnar sig från platsen, ibland utan att vi ens vet att den är där.

  1. Om du ser en björn på långt håll (mer än 100 meter) så visa respekt och håll avstånd – gå inte närmre. 
  2. Om du möter en björn på ett närmre håll, låt den gärna veta att du är där. Prata lite med den, hosta till eller harkla dig lite grann. Hör den dig inte, så klappa lite lätt i händerna. 

    Gå sedan från platsen! Om du backar har du större överblick över situationen.

  1. Om björnen skulle börja följa efter dig på ett nyfiket sätt (tex vädrar i luften, ställer sig på bakbenen och tittar) fortsätt gå från platsen. Du kan också göra dig stor genom att hålla händerna ovanför huvudet. Den som vill kan välja att släppa någon av dina tillhörigheter på marken. Det ger tillfälle för björnen att stanna en stund för att lukta och undersöka det du släppt.  
  2. Om björnen du mött verkar irriterad (gäspar, fnyser, stampar med tassarna, dreglar, gungar med huvudet) eller är uppenbart aggressiv (slår i träd, vrålar) ska du genast ändra riktning och gå därifrån så lugnt du kan. Håll sidan mot björnen så att du har koll på vad den gör. Gör dig lite mindre genom att huka så signalerar du att du är undergiven. 
  3. Om björnen rusar mot dig så försök behålla lugnet, backa några steg. Björnen provar detta för att se om den kan skrämmas (se film om skenattack längre ner på sidan). Fortsätt sedan backa från platsen. Även om du har vapen med sig ska du inte skjuta på björnen. 
  4. Skulle du ha sådan otur att du faktiskt blir anfallen menar experterna att man ska lägga sig ner i fosterställning med ansiktet mot marken och hålla händerna till skydd över nacken och armarna på sidorna av huvudet. Det ska man göra för att visa sig underlägsen, men också för att skydda känsliga delar av kroppen. Angreppet är en markering från barnens sida och avbryts vanligen snabbt.

Om björnen mot förmodan inte avbryter angreppet efter någon minut kan du göra motstånd genom att sparka och slå. 

Björnens hotstatus i Sverige

Björnens hotstatus
Björnens hotstatus

Läs mer om våra andra djur