Älg

Älgen tillhör gruppen hjortdjur och är släkt med till exempel rådjur och ren. Förutom storleken är älgen lätt att skilja från de andra hjortdjuren genom de stora öronen, den långa mulen och hakskägget. Den har också en karakteristisk puckel vid manken.

Älgen beskrivs ofta som brun, men pälsfärgen kan variera från mörkbrun och nästan svart till ljusbrun eller grå. Benen är alltid ljust gråvita oavsett färgnyans i pälsen. Älgkalvarna har under sin första sommar en rödbrun päls. Vita älgar förekommer, främst i Värmland, och är ett resultat av en genetisk variation som gör att pälsen saknar pigment.

Älgens storlek är imponerande! De väger 200-550 kg och kan mäta upp till två meter i mankhöjd. Tjurarna har horn som signalerar styrka och status. Varje år tappar tjuren hornen men de växer snabbt ut igen redo till nästa parningssäsong.

Det är hanarna som bär horn, och dessa fungerar som en signal om styrka och status – både gentemot hondjur och konkurrerande handjur.

Det finns två typer av horn: stånghorn och skovelhorn. Stånghorn är mer slanka och förgrenade tidigt på hornet, medan skovelhorn har en platt, bred form (skovel) med taggar längs kanterna.

Älgtjurar tappar sina horn varje vinter, vanligtvis i januari. Redan efter någon månad börjar nya horn att växa ut, och de är färdigutvecklade lagom till höstens brunstperiod. Under tillväxtperioden är hornen täckta av ett hudlager som kallas basthud, som förser hornen med blod och näring. När hornen är färdigvuxna stryps blodtillförseln till basthuden, som då torkar och lossnar. Det sker i slutet av sommaren eller tidig höst. Älgen fejar då bort den torkade basthuden genom att gnugga hornen mot träd och buskar.

Ordning: Partåiga hovdjur (Artiodactyla)

Familj: Hjortdjur (Cervidae)

Vikt: Tjurarna väger i Sverige 320-450 kg (men vikter på över 500 kg har noterats). Älgkorna väger mellan 200-375 kg

Storlek: Kroppslängd mellan 200-290 cm. Boghöjd 180-210 cm för älgtjurar och mellan 150-180 cm för älgkor

Brunsttid: Senare hälften av september till mitten av oktober.

Dräktighetstid: Ca 8 månader (235 dygn)

Ungar: Oftast en eller två kalvar, ibland tre. Kalven väger 8-15 kg vid födseln och ökar 1,5 kg per dygn första tiden.

Livslängd: 10-20 år

Älgen äter gräs, örter och träd. På vintern äter älgen kvistar av barr- och lövträd. Den föredrar asp, ek, rönn och sälg. Därefter kommer björk och tall. På våren och hösten är bärris och ljung viktiga inslag i födan. Under sommaren äter de mest blad från träd och örter men också en del gräs och vattenväxter.

På vintern har älgen svårt att hitta tillräckligt med föda och går därför ner i vikt, bland så mycket som 25 % av sin sommarvikt. För att klara den tuffa vintern är älgen noggrann med vad den äter. Den väljer inte bara vilket område den ska beta i, utan också vilka träd och till och med vilka enskilda kvistar som duger som föda. Vad som styr valen vet man inte, men det är troligt att flera sinnen är inblandade. Man kan ibland se en älg ta en kvist i sin mun och sedan låta bli att bita av den. Istället ser man den släppa kvisten och går vidare till en ny. Älgen är en idisslare vilket betyder att den stöter upp maten och tuggar om den. Att äta och idissla utgör en stor del av älgens vakna tid.

Endast cirka 30–50 % av den föda älgen äter bryts ner i mag–tarmkanalen – resten passerar vidare och lämnar kroppen som spillning.

Det är därför vanligt att hitta älgspillning i skogen. Den består oftast av bruna, avlånga kulor som är omkring 2 centimeter långa.

Upplev Nordens vilda djur i deras naturliga livsmiljöer. Välkommen till vildmarken.

Älgar lever ensamma, och kon tar själv hand om kalvarna. Parning sker på hösten och kalvarna föds under tidig sommar, maj-juni. Ofta föds en eller två kalvar men i sällsynta fall även tre stycken. Kalvarna kan följa sin mor redan efter någon timme, men under de första veckorna ligger de ofta gömda och väntar medan kon betar i närheten. Kalvarna stannar hos kon fram till våren året därpå, därefter får de klara sig själva.

Parningen sker från slutet av september till en bit in i oktober. Tjurens brunst inleds med att han fejar bort basthuden från hornen. Några veckor senare börjar han sparka upp så kallade brunstgropar i marken. Dessa kan vara upp till 1,5 meter i diameter och 30–40 centimeter djupa. I gropen kissar tjuren och vältrar sig därefter i sitt eget urin. Ibland rullar sig även kor i dessa urinindränkta gropar.

Kon kan endast befruktas under ett enda dygn. Om hon inte blir befruktad då, kan hon bli mottaglig igen tre veckor senare. Kalvar som föds i slutet av juni är ofta resultatet av en sådan ombrunst. Kalvar födda några veckor senare har fortfarande goda chanser att överleva sitt första år – men om de föds efter en andra ombrunst, det vill säga i mitten av juli, minskar deras chanser att klara vintern.

Älgar lever generellt sett ensamma, förutom hondjur med kalvar. På vintern kan de dock ibland samlas i lösa grupper.

Älgen vandrade in i Skandinavien när inlandsisen drog sig tillbaka för omkring 10 000 år sedan. Under lång tid var den ett viktigt bytesdjur – både för rovdjur och människor. På 1800-talet var älgen nära att utrotas, och därför fridlystes den.

Från mitten av 1800-talet började älgstammen långsamt återhämta sig, och från 1960-talet skedde en explosionsartad ökning. Det syns tydligt i avskjutningsstatistiken: under rekordåret 1982 fälldes hela 172 000 älgar i Sverige. Då uppskattades älgstammen till omkring 600 000 djur. I dag finns cirka 300 000 älgar i landet, utspridda från norr till söder. Av dessa skjuts omkring 90 000 per år.

Älgen är ett av våra mest uppskattade vilt och har blivit en svensk nationalsymbol som lockar turister från hela världen. Samtidigt orsakar älgen också problem inom skogsbruk, jordbruk och trafik.

När älgen betar orsakar den skador som kan leda till sneda trädstammar och minskat virkesvärde. Tall är en viktig födokälla för älgen och därför särskilt utsatt. Det har lett till att vissa skogsägare undviker att plantera tall, även på marker där det vore naturligt, och istället satsar på gran. Den ekonomiska påverkan är svår att uppskatta exakt, men älgskador i skogsbruket beräknas kosta hundratals miljoner kronor varje år.

Även jordbruket kan drabbas, framför allt genom att älgar betar på grödor som havre, vilket är särskilt eftertraktat. Enligt undersökningar från Viltskadecenter kan det i vissa fall vara lönsamt att använda elstängsel som skydd.

Trafiken är ett tredje område där älgen orsakar stora skador. Enligt statistik från Trafikverket sker det årligen omkring 4 500–5 000 älgolyckor på svenska vägar. Det vanligaste sättet att minska olycksrisken är att sätta upp viltstängsel längs vägarna. Nya stora vägar byggs alltid med sådana stängsel, vilket har minskat antalet olyckor – men samtidigt har man blivit medveten om att stängslen kan begränsa viltets naturliga rörelsemönster.