Berguv

Berguven är världens största uggla. Förutom storleken känns den igen på de markanta örontofsarna och de oranga ögonen. Honan är större än hanen. De största berguvarna har ett vingspann på upp till 180 cm. Grundfärg undertill är gulbrun med mörka längsgående streck, medan ovansidan är mörkare brun med grova fläckar och fin tvärvattring i svart.

Berguvar lever vanligtvis i livslånga par och de stannar ofta i samma område livet ut, men kan para om sig om någon av parterna dör. Boet ligger ofta på en klippavsats men också i gamla bon efter andra rovfåglar och ibland även på plan mark, en rotvälta eller på byggnader.

Äggläggningen sker oftast i mars. Honan lägger en kull om 1-6 ägg och ruvar äggen själv medan hanen jagar. Honan ruvar äggen i ca 35 dagar. Ruvningen påbörjas när första ägget läggs (äggen läggs med två dagars mellanrum) så ungarna kläcks vid olika tider och blir således olika stora i kullen under uppväxttiden.

Ungarna är flygfärdiga vid 8 veckors ålder men klarar sig inte helt själva förrän efter 25 veckor.

Berguven häckar för första gången vid 2-3 års ålder.

Ordning: Fågel (aves)

Familj: Ugglor (strigiformes)

Vikt: 2-4 kg

Storlek: Berguven är världens största och tyngsta uggla. Mellan 60-75 cm lång, 59-73 cm hög och med ett vingspann på 138-170 cm. Honan är betydligt större än hanen

Fortplantning: Hanen och honan lever i livslångt ”äktenskap”, men kan para om sig om någon av parterna dör

Ungar: Honan lägger en kull om 1-6 ägg och ruvar i ca 35 dagar. Ungarna är flygfärdiga efter ca två månader, men helt oberoende först efter ca 25 veckor

Ålder: ca 30 år

Det latinska namnet: Bubo bubo

Berguven jagar mest om natten, men kan ibland ses även dagtid. Råttor, harar, smågnagare, igelkottar och fåglar, som måsar och änder, är vanligaste bytet. I övrigt tar den även andra rovfåglar och ugglor, grodor och t.o.m. fisk, kräldjur och insekter.

Från att ha varit en art som funnits utbredd över stora delar av Europa återstod i mitten av 1900-talet, både på kontinenten och i Sverige, endast isolerade mindre restpopulationer kvar. Minskningen berodde till stor del på spridningen av miljögifter, framför allt kvicksilver vid betning av utsäde, men också från förföljelse och jakt. 

För att rädda stammen har avel och utsläpp av uvar skett inom flera områden i Sverige, vilket Vildriket varit delaktig i. Fram till millenniumskiftet hade 3381 uvar släppts ut från olika parker. Idag är berguven tillbaka i stabila stammar men utplantering sker fortfarande. Berguv har sett över en 30 årsperiod ökat med 120-150 %, men har nu återigen en minskande trend. Resultat från en riksinventering 2008-2009 gav en siffra på 475 besatta boplatser.

Upplev nordens vilda djur i deras naturliga livsmiljöer. Välkommen till vildmarken.

Idag hotas och försvinner världens vilda djurarter i en snabbare takt än någonsin tidigare.