Fjälluggla

Fjällugglan är vit med svarta prickar, men äldre hanar är nästan helt vita. Honan har fler svarta prickar än hanen. Vingspannet kan vara upp till 150 cm.

Boet placeras på marken, ofta på en liten upphöjnad, där de kan spana efter byten.

Vissa fjällugglepar är mycket störningskänslig under äggläggnings- och ruvningsperioden och kan lämna boet även pga mindre störningar på 200-500 m håll. Långvarigt besök i ett fjällugglerevir under ruvningstid kan därför lätt störa häckningen.

Fjällugglan lever i par men honan ruvar äggen själv. En kull innehåller oftast 4-8 ägg, men ibland upp till 14 stycken. Äggen läggs i olika omgångar och kläcks därför också vid olika tillfällen, vilket medför att ungarna är olika stora. De minsta (sist kläckta) ungarna kommer att gå åt om det är dåligt med föda, så att kullstorleken anpassas till födotillgången.

Ungarna är blinda vid födseln och öppnar ögonen efter 5 dagar. De lämnar boet efter 15- 20 dagar och är flygfärdiga vid 50-60 dagars ålder. Några veckor senare är de självständiga.

Ordning: Fågel (aves)

Familj: Ugglor (strigiformes)

Storlek: 53-65 cm lång och ett avstånd mellan vingspetsarna på 125-150 cm.

Vikt: 1,2-2,5 kg

Fortplantning: Boet placeras på marken, ofta på en upphöjnad. Kullstorleken varierar mellan 3 och 14 ägg, vanligast är dock 4-8 ägg

Ungar: Ungarna lämnar boet efter 15- 20 dagar och är flygfärdiga vid 50-60 dagars ålder. Några veckor senare är de självständiga

Ålder: ca 25 år

Det latinska namnet: Bubu scandiacus

Fjällugglan äter främst smågnagare, men också fåglar, harar, ripor och änder.

Fjällugglan finns inte i Sverige året om utan häckar bara i landet vissa år då födotillgången är god. Den förflyttar sig mycket långa sträckor i sökandet efter häckningslokaler med hög lämmeltillgång, t.ex. mellan Skandinavien-Sibirien och Sibirien-Nordamerika och tvärtom. Den europeiska populationen, inklusive Grönland, antas variera mellan 1400–5500 par med tyngdpunkten i norra Ryssland (1300–4500 par) och på Grönland (50–1000 par). Observationer pekar på att världspopulationen av arten kan vara mindre än man tidigare trott och den globala uppvärmningen förväntas leda till ytterligare instabilitet i de arktiska miljöerna. Artdatabanken anser att kombinationen av ett litet antal individer och oregelbunden/låg förekomst av goda häckningsvillkor är förhållanden som kan leda till att fjällugglebeståndet når kritiskt låg nivå, p.g.a. minskad nyrekrytering.

Upplev nordens vilda djur i deras naturliga livsmiljöer. Välkommen till vildmarken.

Idag hotas och försvinner världens vilda djurarter i en snabbare takt än någonsin tidigare.

Vildriket är med i det Europeiska avelsprogrammet för hotade arter (EEP) för fjällugglan. Det syftar till att samordna avelsverksamheten för hotade arter som hålls i europeiska djurparker. Genom samordning vill man kunna etablera och hålla sunda populationer av dessa arter vilket är viktigt i djurparkernas alltmer betydande roll inom bevarandearbetet. Avelsprogrammet är underställt Europeiska djurparksföreningen EAZA.