Jämtget

Rasen är finlemmad med smalt huvud. Färgen är övervägande vit med svart, grå eller brun teckning. Jämtgeten har oftast en mörkare teckning i ansiktet samt på öron och ben. Både bockar och getter har normalt horn, men det förekommer kulliga, det vill säga hornlösa djur. Bockarnas horn kan vara meterlånga.

Geten är en idisslare som äter buskar, bark, lövsly, grovt gräs och klarar sig på mager mark. Det är i första hand ett djur som ska ge mjölk för direktkonsumtion och ännu oftare för osttillverkning.

Getter är sociala flocklevande djur. Flocken består av grupper av getter och deras killingar. Bockar är ensamlevande och söker upp flocken under brunsten. Jämtgeten är väl anpassad till det nordliga, karga klimatet. Den kan därför producera mycket mjölk, trots klimatet, eftersom den har haft många år av anpassning till miljön i norr.

Ordning: Partåiga hovdjur (Artiodactyla)

Familj: Slidhornsdjur

Vikt: Bock (hane) 50-100 kg, get (hona) 25-50 kg.

Storlek: Ca 60- 70 cm hög och 70-75 cm lång.

Ungar: 1-2 killingar, ibland 3 stycken

Livslängd: 10-15 år

Det latinska namnet: Capra hircus

Människan började tämja getter för ungefär 10 000 år sedan. Och djuren har använts över hela världen, framför allt för att få mjölk och kött. Den som inte hade råd med en ko kunde i alla fall ha en get som gav lite mjölk. Därför kallades geten för ”fattigmansko” förr i tiden.

Av geten fick man mjölk, ost, kött och skinn. Av raggen kunde man sticka raggsockor och vantar efter att ha blandat den med lika delar ull. Av magen kunde man göra pergament till dåtidens fönsterrutor och den kunde även användas som säck till säckpipan eller till att förvara vätska i. Av horn och ben gjordes småsaker, och pungen användes till att förvara pengar – därav ordet penningpung.

Man trodde att man klarade sig från tbc om man hade en get och en bock i ladugården, samt genom att regelbundet dricka getmjölk. Dessutom hände det att getens mjölk och urin användes inom folkmedicinen.

På 1700-talet var geten ett allmänt husdjur över hela Sverige, men under 1800-talet minskade sedan getterna på grund av stängsel och betesförordningar.

Jämtgeten är en gammaldags lantrasget och är en av Sveriges tre allmogegetter. De andra två är göingegeten och lappgeten. Allmogegetter har aldrig blivit korsade med andra raser, för att uppnå någon speciell egenskap. I stället har de under århundraden anpassat sig till de lokala förhållanden som de har levt i. De kommer från två obesläktade jämtländska besättningar med rötter i gammal svensk lantrasget.

Getter används även idag främst för mjölkproduktion, även i Sverige. Markägare använder också gärna getter som ”landskapsvårdare” för att behålla öppna landskap. De är nämligen väldigt duktiga på att äta och röja bort växter i vildvuxen buskmark.

Upplev nordens vilda djur i deras naturliga livsmiljöer. Välkommen till vildmarken.