Kungsörn

Vuxna kungsörnar har bruna, brungula, svarta och grå färger, medan yngre örnar har vita fält i vingarna och en vit stjärt med ett brett och svart band längst ut. Gemensamt för alla åldrar är en gul eller ljust rödbrun nacke. Vingspannet kan vara upp till 225 cm och de väger mellan 3-7 kg.

Kungsörnen jagar främst harar, smågnagare, ekorrar och hönsfåglar, men den kan också äta kadaver.

Kungsörnen är en svensk häckfågel som helst häckar i bergstrakter och vidsträckta höglänta skogar från Dalarna till Tornelappmarken, men även i mindre skogar och vid kusterna på Gotland. Boet är ett stort risbo som kan vara 1,5 meter i diameter och väga uppemot ett ton. Storleken på bona gör att det krävs gamla stora träd för att kungsörnen ska kunna häcka. Sådana träd blir allt mer sällsynta i Sverige.

Efter äggläggningen i slutet av mars eller början av april ruvar honan kullen på 1-2 ägg under 45 dagar. Oftast blir endast den ena av ungarna flygfärdig efter 70 dagar, i mitten av juli. Ungen är självständig efter ca 3 månader.

Kungsörnar lever i livslånga par och de återanvänder gärna till samma bo år efter år om de får vara ostörda. Reviren återanvänds också och vissa kända revir har varit bebodda i 100 år. Varje par har flera bon inom reviret som de alternerar mellan.

Ordning: Fågel (aves)

Familj: Rovfågel (omniformes)

Vikt: 3-7 kg

Storlek: 80-93 cm lång, 65-100 cm hög och ett vingspann mellan 150-225 cm

Fortplantning: Kungsörnen är en svensk häckfågel. Boet är ett väldigt risbo av grenar och kvistar som läggs i ett gammalt stort träd eller på en klipphylla. Boet används av paret år efter år om det inte störs under häckningen.

Ungar: Honan ruvar kullen på 1-2 ägg under 45 dagar. Oftast blir endast den ena av ungarna flygfärdig efter 70 dagar. Ungen är självständig efter ca 3 månader.

Livslängd: Ca 15-20 år. Den högsta kända åldern i Europa har en finsk kungsörn som konstaterades vara 34 år gammal.

Det latinska namnet: Aquila chrysaetos

Sannolikt var antalet kungsörnar större under 1800-talet än vad som finns idag. I likhet med de andra stora rovdjuren utsattes kungsörnen dock för en kraftig förföljelse under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet. Detta ledde till en kraftig minskning av stammen och på 1920-talet befarade man att arten skulle dö ut i landet. Vid denna tidpunkt uppskattades populationen uppgå till knappt 20 par i Sverige. Som en reaktion på detta fridlystes havs- och kungsörnen år 1924. Idag klassas kungsörnen som nära hotad och från inventeringarna av kungsörn år 2022 rapporterade länsstyrelserna totalt 544,5 revir som var besatta av örnar. I dessa revir häckade 289,5 par, men endast 254 par lyckades med häckningen. Ungefär två tredjedelar av de lyckade häckningarna fanns i renskötselområdet. Totalt räknades 332,5 ungar in under säsongen.

De årliga inventeringarna visar att de flesta örnarna finns i norra delen av landet, att populationen minskar i fjällområdet och att den sakta ökar i mellersta och södra Sverige. Den högsta tätheten av kungsörn finns på Gotland.

Kungsörnen har på sikt en osäker framtid på grund av avverkning av äldre skogspartier som kan leda till brist på lämpliga boträd samt försämrad bytestillgång. Boträden, som i minst 95 % av fallen är tallar, bör vara kraftiga och i Norrland helst minst 200 år gamla.

Under perioden 1993-2011 tog Naturhistoriska riksmuseet emot 503 döda kungsörnar. Av dessa var 13 förgiftade, 20 hade dödats avsiktligt av människor, 133 hade dödats av trafik och 86 hade avlidit av sjukdom och svält. 84 hade dödats genom kollision med ledningar och andra elskador, fem av vindkraft samt 16 av andra olyckor. Den pågående kraftiga utbyggnaden av vindkraft i Sverige är ett stort orosmoment.

Upplev nordens vilda djur i deras naturliga livsmiljöer. Välkommen till vildmarken.