Varg
Canis lupus
Vargen är ett mycket socialt och anpassningsbart djur. Troligen är det därför som just vargen är ursprunget till människans bästa vän hunden. För hundra år sedan var vargen utrotad från vårt land, men nu är den tillbaka, vilket väcker starka känslor och skapar konflikter. Vargen får symbolisera allt från ondska och makt till styrka, frihet och mångfald.
Det som utmärker vargen bland de stora rovdjuren är deras flockliv och många känner till varggruppens kommunikation – ylandet.
Vargens utseende
Vargen ser ut som en stor kraftig hund. Pälsen är grå i grunden med ljusbruna ben och svarta täckhår som skapar mörka fält över rygg och i ansiktet. En del hundar kan vara varglika men vargen är kraftigare och har större tassar än de flesta hundar.
I andra delar av världen varierar vargens färg mycket beroende på vilken miljö de lever i. Det finns allt från vita till svarta vargar.
Vargens tassar är större än de flesta hundraser, även om de allra största hundraserna kan ha större tassar än en varg. Svansen bärs nästan alltid nedåt vid förflyttning
Så ser vargens spår ut
Vargspåren mäter 9-11 cm
Vad äter vargar?
För varg i Sverige är älg det viktigaste bytesdjuret i de flesta revir, men de kan också ta rådjur, renar, hjortar, fåglar, rävar och ibland tamdjur. En vargfamilj fäller mellan 100-130 älgar per år. Det gäller oavsett antal vargar i gruppen. De tar ibland också mindre bytesdjur, så som rådjur och smågnagare. En varg äter 2-3 kg kött per dag i genomsnitt, men de kan äta upp till 10 kg på en gång och också svälta i ett par veckor om så behövs.
Hur ser vargens spillning ut?
Eftersom vargen är en utpräglad köttätare lämnar den korvformade spillningar efter sig. Spillningen kan påminna om en hundbajs, men det finns oftast mycket hår och också benbitar i den. Ibland blir spillningen vitfärgad vilket beror på att den får i sig mycket kalk från bytesdjurens skelett.
Ordning: Rovdjur (Carnivora)
Familj: Hunddjur Canidae. Det finns omkring 32 olika underarter (raser) av varg i världen – i Sverige lever den så kallade nominatrasen, som Linné namngav vargen efter (Canis lupus lupus).
Vikt: 22-55 kilo
Storlek: Mankhöjden är 60-80 cm och längden 80-90 cm.
Parningstid: Förbrunsten sker i januari-februari; högbrunsten (då parning kan ske) varar endast 3-5 dygn (mars-april).
Dräktighetstid: Ca 63 dygn
Ungar: 2-8 valpar föds i maj-juni. Vid 5 veckors ålder börjar de äta kött och vid 10-11 veckors ålder har de slutat dia. Valparna blir könsmogna vid ca 20 månaders ålder.
Lyan: Grävs av honan redan 3-5 veckor innan ungarna föds. Oftast är lyan utgrävd i en sandig kulle i närheten av ett vattendrag.
Livslängd: Upp till 16 år (de blir oftast inte äldre än 10-12 år).
Det latinska namnet: Canis lupus
Hur kommunicerar vargen?
Vargar kommunicerar med varandra både inom flocken och mellan flockar på i huvudsak tre olika sätt: genom läten, kroppsspråk och lukter.
Vargens ylande
Ylandet är det mest välkända lätet. För många människor är ylande vargar en symbol för en ödslig vildmark och kanske förknippad med en kuslig känsla. Vargarna själva tycks njuta av att yla tillsammans. Ylandet har flera funktioner. Det stärker samhörigheten inom flocken (likställs med ”körsång”), vargarna kan kommunicera över långa avstånd (var är du? – här är jag!), och det fungerar som en signal till andra vargar att området är upptaget. Andra läten som vargarna har är t.ex. morrande (ett varnande läte), gnällande och gnyende (kontaktläten) och skällande (också ett varningsläte).
Kroppsspråket
”Kroppsspråket” – det vill säga mimik, kroppshållning, svansföring m.m. – används främst mellan individer i flocken, men också vid möten med främmande vargar, för att signalera sin sinnesstämning.
Lukt- eller doftkommunikation
Lukt- eller doftkommunikation används i hög grad mellan flockar. Reviren markeras med doft från urin och avföring. Doftmarkeringarna kan tala om var gränsen går, vem som avsatte markeringen och när markeringen gjordes. De fungerar således nästan som ett skrivet meddelande.
Vargens levnadssätt och vargungar
Vargen lever i flockar som består av föräldrarna och deras valpar. Reviret, som kan vara ett par mil åt vardera håll, vaktas mot andra vargar och inga främlingar är välkomna. Föräldraparet lever ihop i livslånga förhållanden och parningen sker på vintern. På våren föds valparna i en utgrävd lya eller på en annan skyddad plats. Vargungarna är blinda och döva vid födseln och väger då ca 4 hg. Ögonen öppnas vid 11-15 dygns ålder. Vid 20-25 dygns ålder har de flesta mjölktänderna kommit och valparna börjar leka utanför lyan. Vid 5 veckors ålder börjar de äta kött och vid 10-11 veckors ålder har de slutat dia. Mjölktänderna byts under 5:e och 6:e levnadsmånaderna. Valparna blir könsmogna efter andra vintern (vid ca 20 månaders ålder).
Valparna stannar oftast ett år hos sina föräldrar innan de letar sig iväg till egna områden. Ibland händer det att någon valp stannar och hjälper till med de nya valparna. Flockens storlek varierar alltså från år till år och beror på hur många valpar som fötts, och överlevt, under året.
Lyan
En vargfamilj har ett stort område som de lever i. Det kallas revir. Ofta kan reviret var ett par mil åt vardera håll. I det här området jagar de och vandrar runt för att vakta det mot andra vargar.
När vargarna vilar lägger de sig på en skyddad plats, men de har inget speciellt bo. När de får ungar gör de däremot en lya som valparna föds i och där stannar valparna under en tid medan de är små. Det kan vara en utgrävd lya i jorden, men det kan också vara på en annan skyddad plats, till exempel under en gran.
Fördjupade bevarandeprojekt
Vildriket är med i det Europeiska avelsprogrammet för hotade arter (EEP) för varg. Det syftar till att samordna avelsverksamheten för hotade arter som hålls i europeiska djurparker. Genom samordning vill man kunna etablera och hålla sunda populationer av dessa arter vilket är viktigt i djurparkernas alltmer betydande roll inom bevarandearbetet. Avelsprogrammet är underställt Europeiska djurparksföreningen EAZA.