Brunbjörn

Brunbjörnen är svår att blanda ihop med andra djur både till form och storlek. Brunjörnen är det största rovdjuret som finns i Sverige, men alla björnar blir inte jättestora. En stor hane kan väga över 300 kg, men en liten hona kan å andra sidan väga omkring 60 kg. Färgen på svenska brunbjörnar varierar från ljust brun till mörkbrun, nästan svart.

Brunbjörnen är släkt med andra björnarter såsom panda, isbjörn och svartbjörn. En björn väger 60-350 kg.

Björnspåren mäter ca 18-26 cm.

Björnen lämnar efter sig rejäla spår med fem tydliga tår. Bakfoten är större än framfoten. Andra spår efter björnar är rivmärken i träd, upprivna myrstackar och spillningen som under hösten innehåller stora mängder bär.

Ordning: Rovdjur (carnivora)

Familj: Björndjur (ursidae)

Vikt: 60-350 kg. Hanar – upp till 350 kg (i Sverige). Honor – upp till 160 kg (i Sverige)

Storlek: Mankhöjd 90-150 cm, längd 170-280 cm

Livslängd: Ca 25 år (i det vilda), max cirka 50 år

Brunst: Infaller i maj – juni

Dräktighetstid: Är normalt 7-8 månader efter parningen, men den egentliga fosterutvecklingen är 2-3 månader (s.k. fördröjd inplantation)

Ungarna: Föds i januari – oftast – och är normalt 1-4 stycken. De föds under vintervilan i idet och väger inte mer än 3-4 hekto vid födseln

Det latinska namnet: Ursus arctos

Brunbjörnen är ett rovdjur men hälften av dess föda består av växter och bär. En fjärdedel består av kött, oftast älg- eller renkalvar, och en fjärdedel består av myror och larver. Det är sockret, och energin, i bären som gör att de kan äta sig feta innan de lägger sig för att sova. På vintern äter och dricker björnen inget alls, utan lever på de energireserv som de har skapat. Under denna period kissar och bajsar de inte heller.

Under sensommar och höst kan en björn äta upp mot 250 000 bär varje dag.

Björnen parar sig på sommaren och ungarna föds sedan mitt i vintern i idet, oftast 1-4 stycken. Dräktigheten är inte så lång som den verkar utan de befruktade äggen flyter runt i livmodern innan de fäster och fostret börjar utvecklas.

När ungarna föds är de små som ekorrar, blinda och döva, men de får fet mjölk av sin mamma och de växer snabbt.
Björnar lever inte i flock, utan honan tar själv hand om ungarna som stannar i ett eller ett par år.

En björnhane parar sig oftast med flera honor – och en hona med flera hanar. Om en hane möter en hona som han inte känner igen är risken stor att han försöker döda hennes ungar för att själv få chans att para sig med henne. Därför brukar ungarna klättra högt upp i ett träd om en okänd hane närmar sig.

Upplev nordens vilda djur i deras naturliga livsmiljöer. Välkommen till vildmarken.

Människan har alltid fascinerats av björnen och de flesta av oss nu levande människor har vuxit upp med en nalle i sängen. Tilltalsnamnet Björn och många ortsnamn vittnar om att björnen har funnits med länge i vår historia. I den samiska kulturen har björnen setts som helig och efter en lyckad björnjakt hedrades björnen genom en stor fest och en speciell ”begravningsritual”. Uttrycket ”stark som en björn” visar på vår respekt för djurets styrka – en styrka som man förr i tiden trodde att den som lyckades döda en björn nedärvde. Människan har troligen också alltid jagat björnen, dels för köttets skull men också för pälsens skull. Björnjakt skedde länge med spjut, men senare kom fällor, gevär och gift också att användas. Under 1800-talet och början av 1900-talet blev jakten så intensiv att björnen till slut nästan var helt utrotad. 1928 fridlystes den och den har sedan dess ökat. I dag uppskattar man björnstammen till nära 3000 individer. Björnens utbredningsområde är mellersta och norra Sverige.

Björnen angriper ibland våra tamdjur, såsom får och kor. De kan också göra skada på biodlingar och gröda. Störst problem orsakar den dock i renskötselområdet där den i vissa samebyar tar en stor andel av renkalvarna varje år. Men björnen för också med sig möjligheter! Vår fascination för björnar är stor och många, både svenska och utländska turister besöker björngömslen där de kan tillbringa natten och spänt invänta björnar som kan fotas och ge oförglömliga naturupplevelser. Idag bedrivs en hel del forskning på björn. Dels bedrivs forskning om björnen som art och hur den påverkar oss människor, men också forskning om hur björnen fungerar fysiologiskt. Hur björnen kan ligga stilla utan att få liggsår, hur den kan äta sig fet utan att få hjärt- och kärlsjukdomar eller varför den inte får skört skelett under vintersömnen är sådant som intresserar människan att veta – och det är något som skulle kunna appliceras i sjukvården.